Våra barn och andras snorungar.

Traktor traktor traktor och åter traktor. Eller "nön nön" som Norpet säger. Youtube har mycket att erbjuda som tur är. Så jag kan få något gjort när vi är inne.

Jo, Theos ena fröken är så jäkla negativ. Hon säger aldrig nåt bra utan ska bara gnälla hela tiden. Han har ätit dåligt, han har varit trött, gnällig, hängig, lös i magen, hård i magen och igår så slogs han! Herre Gud! Han är 2½ år!!! Det klart han slåss! Det är liksom helt normalt att ett så pass litet barn puttas och slåss när det inte kan uttrycka sig verbalt. Små barn knuffas på för att dom ska veta att dom är "lägre i rang" och stora barn puttas/slåss det på för att man ska hävda sig.

Visst måste man säga till när barn gör sånt, men det är ganska svårt att börja säga till om saker hemma som har hänt på dagis tre timmar tidigare... Vi pratar om att man måste vara snäll mot sina kompisar och att man inte får slåss, men dom får ju säga till när han gör nåt där.

Hon tog upp det idag igen, att han hade varit sån igår. Bättre idag. Jag sa då att vi pratar med honom om det och frågade även hur dom hanterade det där. Jo, dom sa till honom. Sen säger puckomänniskan att det vore ju bra om ni pratar med honom hemma oxå. MEN DET SA JAG JU INNAN ATT VI GJORDE!!! Inte nog med att hon är sjukt negativ, hon lyssnar inte heller!!! Jag påpekade i alla fall att det inte borde vara unikt just för Theo, och det höll hon ju med om att det inte var. Sen var hon tvungen att kommentera att han säger nej till allt oxå... Jo, vi vet, svarade jag. Och sa, för fjärde gången, att han ju är 2½ år och att det är ganska normalt enligt min erfarenhet... Jag skällde inte så mycket för hon tog ju inte upp nåt nytt, men jag behöver snart bli lite arg så att hon slutar vara så negativ. Jag vet att vårt barn inte är perfekt, inte på långa vägar, men man blir väldigt less på att bara höra "dåliga" saker. Särskilt när det är helt normala saker.

Jag är så sjukt less på henne. Och jag blir även irriterad på att dom inte går ut varenda dag... Men det ska jag ta upp med dom vid ett annat tillfälle!

Låter som en trist dagisfröken. Hon har nog tröttnat på sitt jobb.

Än så länge så tycker jag att det verkar bra på Vickis dagis. Mannen ska dit på kvartsamtal eller vad det nu heter på onsdag. Jag ska på möte med jobbet då tyvärr.

Visst puttas och slåss de, de små liven. När jag skulle ta med mitt barn hem sist så smet han in till de andra dagisbarnen när han fått sin blåe och napp. Jag hann inte se riktigt vad som hände men det verkade som att en liten tjej nog ville ha blåen och Viktor blev väl arg så hon for in i elementet. Två barn skrek. Men det är ju sånt som händer.

Och så har han börjat sova så mycket på em. Inte bara en timme eller två utan helst tre. Jag får väcka honom. Undrar om det inte händer rätt mycket i huvet på vårt lilla gryn just nu.

Min syster är ju som jag nämnt tidigare, gravid. Hon har mått jättedåligt och spytt och varit trött från vecka 3.
Nu är hon i vecka 19 och mår faktiskt lite bättre. Hon har varit sjukskriven i två veckor, vilat upp sig och tar även Lergigan mot illamåendet. Så hon ska försöka jobba nästa vecka. Om det går, just nu har hon börjat få sammandragningar så fort hon gör något.

Fick höra idag av en bekant att graviditet inte är någon sjukdom. Nej, det är ingen sjukdom men av en graviditet kan man bli så dålig att man inte klarar av att jobba. Jag fick höra att förr fick kvinnorna minsann gå på fälten och plocka potatis oavsett. Visserligen sagt med en smula humor men jag svarade tillbaka att för dog fler kvinnor av just graviditet och förlossning.

Min syster fick också höra av vår styvmor att man får faktiskt bita ihop ibland. Det vet jag att min syster har fått göra. Och det rejält. Hon har jobbat och vägrat vara sjukskriven fram till nu då hennes barnmorska rådde henne till det. Helst skulle hon vara sjukskriven fram till jul men det vill inte min syster.

Fy sjutton vad kränkande att få sitt elände bagatelliserat! Visst är graviditeten efterlängtad men inte det dåliga måendet. Vissa mår så här dåligt! Min andra syster, som fått barn, mådde också apa och orkade ingenting fram till sjunde månaden, då mådde hon kalas. Jag hoppas det vänder för syster E2 någon gång.